Kvinnor som vårdpersonal och män som chefer – även under 2020-talet?

Det här inlägget finns för närvarande på finska. Se originalinlägget här. Om Niskavuoren husmor skulle åka tillbaka i tiden med en tidsmaskin, vad skulle hon då säga om det hon ser här? Inte ens de mest konservativa skulle ha kunnat förutspå att man även under 2020-talet kommer att möta en kvinna som vårdare och skaka hand med en man som chef.  Så ser nämligen vår framtid ut när man tittar på de färska resultaten från rapporten ”När skolan slutar – ungdomars framtid ”.

Över 7 700 ungdomar har tecknat en framtidsbild där könet har stor inverkan på deras framtid och framför allt på valet av utbildningsinriktning. Det finns inte en enda bransch som återfinns bland de fem mest populära yrkena hos både flickor och pojkar i både högstadiet och gymnasiet. Något är allvarligt fel när redan 13-åringar tvingas fundera över sitt yrkesval utifrån sitt eget kön. Det är alltså meningslöst att förvänta sig att bristen på programmerare ska lindras av kvinnliga arbetssökande inom den närmaste framtiden.

Fenomenet är inte förvånande, eftersom det är så vårt arbetsliv ser ut. Samtidigt som glastaken spricker i andra västländer har utvecklingen av det finska arbetslivet fastnat i ett dödläge. Det är uppenbart att samhället går miste om inkomster när människors resurser används till annat än vad deras naturliga förmågor skulle leda dem till. Ett land med fem och en halv miljon invånare har inte råd att låta någon bli fången i sitt kön, men ändå verkar starka könsnormer fortfarande bidra till att hindra Finlands välstånd.

Samtidigt har valet av vidareutbildning blivit allt svårare och populariteten för sabbatsår har nått rekordnivåer. Rädslan för att fatta ett felaktigt beslut plågar framför allt flickor, eftersom nästan 40 procent av gymnasieflickorna planerar att ta ett sabbatsår, medan motsvarande siffra för pojkarna är 17 procent. Trenden har förstärkts år för år. Man kan skratta åt flickornas osäkerhet, men att ignorera den blir dyrt för skattebetalarna. Detta är ett starkt budskap om att de nuvarande metoderna för att vägleda ungdomar i valet av vidareutbildning bör skrotas. Vägledningen av gymnasieelever kräver ett helt nytt tillvägagångssätt i form av ämneslärare, samarbete med näringslivet och coachning.

Utvecklingen av jämställdheten i det finska arbetslivet har gått alldeles för trögt, och det krävs helt klart mer insatser på detta område. Vårt samhälle har ett akut behov av större tolerans för olika val redan från barnsben. De bästa metoderna belönas genom att välfärdssamhället bevaras.

Författaren är forskningschef på T-Media.